Je ne regrette rien

“Je ne regrette rien” was a performance at Kalmar Pride Festival.

[In Swedish]

Kalmar Pride hade bjudit in mig att medverka i ett evenemang på Kalmar teater. Tiden jag fick på scenen var bara 5–10 minuter, men det var helt fritt för mig att göra vad jag ville; jag behövde inte ens berätta i förväg för arrangören vad jag skulle göra.

Inspirerad av ett Facebookinlägg av Athena Farrokhzad där hon listade “Tjugo anledningar till att jag inte går i Prideparaden idag”, valde jag att läsa upp en mängd korta textutdrag insamlade från reklamannonser, artiklar etc med pinkwashing som gemensam nämnare. Alla skulle få sig en känga – kyrkan, politiska partier, polisen, lokala företagare.

Men huvudpunkten i verket var egentligen Siri Stigeborn, en bekants då sextonåriga dotter, och det replikskifte vi hade övat in.

Siri gick upp på scenen utklädd till konferencier och gjorde en presentation av mig och mitt konstnärskap. Sedan kom jag upp och började läsa textutdragen innantill. Efter ett tag började publiken vrida lite på sig; dels för att jag indirekt riktade kritik mot hela evenemanget och flera personer i publiken och dels på grund av mitt monotona läsande.

Men så plötsligt kom Siri ut igen, i sin konferencierdräkt, och avbröt mig tvärt:
”Förlåt att jag bryter in, Oscar, men vad ska det här betyda egentligen?”

Jag kom så klart av mig och blev helt paff, men försökte ändå förklara:
”Jag försöker peka på att det är lätt att delta och visa upp sig i ett sånt här sammanhang, och allra helst sponsra hela tillställningen, för att visa hur god man är, och att det skulle kunna tolkas som en form av botgöring. Men under resten av året fortsätter man att reproducera heteronormativa och patriarkala föreställningar.”

Siri imponerades inte:
”Och vad gör du själv då? Du står ju här och visar upp dig och din verksamhet, och bidrar, och visar hur god du är. Men vad gör du själv under resten av året för att inte, som du uttrycker det, reproducera såna föreställningar?”

Det var helt tyst i lokalen. Jag mumlade att ”vi kanske skulle kunna ta den diskussionen i något annat forum…”

Men Siri gav sig inte:
”Jag vill gärna veta.”

Till slut tappade jag fattningen:
”Det här var faktiskt inte vad jag ställde upp på, att bli utfrågad på det här sättet. Jag kommer och bidrar till det här evenemanget och…”

Jag avbröt mig själv, fräste ”tack för mig”, tog av mig headsetet och lämnade scenen hastigt.

Siri vände sig mot publiken med ett segerleende:
”Kära publik – vi får tacka konstnären Oscar Guermouche för hans bidrag.”

De flesta som var där den kvällen, även arrangören som jag aldrig berättade något för, tror fortfarande att allt var på riktigt.

2015

Performance

Commissioned by Kalmar Pride

Date
Category
Commissions