You Made Me

The installation “You Made Me” consists of a 32-square-meter house surrounded by a circa 80 meter long and 2,4 meter high boarding, placed in Slottsskogen in central Gothenburg. The house and the fence are stylized, made of plywood sheets painted black; the house has no door and only one window. The window is boarded up from the inside; light seeps through the gaps between the boards. From inside the house you can hear the sound of an automatic rifle being handled, occasionally interrupted by piano music: Joe Harnell’s “The Lonely Man” from the TV series The Incredible Hulk (1977–82). From the surrounding trees, a man’s voice reading extracts from books, films, articles, and manuals about self-defense can be heard.

Review by Milou Allerholm,
“Hotfull känsla i Slottsskogens grönska” Dagens Nyheter, October 27, 2016:
“[…] Det är på ett plan direkt avläsbart. Någon har fått nog. Paranoid, rädd och beredd att försvara sig. Men efter den uppenbara nivån sluter sig verket, effektivt också genom den stängda formen. Det kan låta som en svaghet, men är tvärtom styrkan: alla gissningar pekar tillbaka mot den som gissar. […]”

Review by Andréas Hagström,
“Ett verk som aldrig öppnar sig” Göteborgs Fria Tidning, November 3, 2016:
“[…] Idén om det yttre hotet är en av de viktigaste förutsättningarna i berättelserna om den sortens män som befolkar Guermouches konst, antingen det är grekiska guden Ares eller Rambo, och titelns inneboende ”det var ditt fel” rentvår dem från all deras skuld. ’You Made Me’ är en modell. En modell över den slutna manskroppen. Den muskulösa modellen med stålblick och sammanbiten käke. Ett omgärdat hus med ett plank utan ingång. Ett verk utan öppningar. Till och med Guermouches biografi har en brasklapp att delar kan vara påhittade. Den tillrättalagda berättelsen är också ett försvar. Den manliga ytan representerad av ett plank. Ett lager som skyddar och döljer. Ett plank det kan klottras på. En yta vi kan projicera på. Sexuella fantasier eller fascination, rädslor eller kritik. Men verket öppnar sig ändå inte, istället hörs återigen tv-historiens mest nostalgiska signaturmelodi.” 

Review by Sara Arvidsson,
“Oscar Guermouche i Slottsskogen” Konsten, November 9, 2016:
“[…] Väldigt ofta pratas det om unga kvinnors destruktivitet – det kan röra sig om olika sorters självskadebeteenden eller skönhetskirurgi – men allt för sällan dryftas de aggressiva försvarsmekanismer som uppstår och till och med uppmuntras bland män i dagens samhälle. Guermouches konst räds inte frågor rörande den stereotypa mansrollen samtidigt som hans verk förblir öppet, slutenheten till trots. […] Människan som tycks gömma sig bakom Guermouches plank tolkar jag omedelbart som en man, och han kan inte längre dra någon gräns mellan filmens eller krigets slagfält och den reella eller civila tillvaron. Den fasta marken har slitits upp och i skrevan blottas ett mardrömslikt mörker. Tankarna går till William ’D-Fens’ Foster, Michael Douglas stressade rollfigur i filmen Falling Down från 1993, som en dag får ett slags psykbryt med ödesdigra konsekvenser, men dessvärre också till flera politiska talespersoner och strömningar i det verkliga livet. […]”

Review by Lars-Erik Hjertström Lappalainen,
“Kunstkritikks julkalender” Kunstkritikk, December 11, 2016:
“[…] Oscar Guermouches ’You Made Me’, ett helsvart, en våldspotentiell eremitförskansning med plank omkring, mitt i Slottsskogen. Man ser sig om efter hotbilden som motiverar den konstruktionen och sedan slutar man inte se den. […]”